Finner ingen väg
Det var imorse när jag vaknade som det slog mig, att jag inte orkar leva med den här skiten längre.
I vanliga fall får jag verkligen kämpa mot maten; för att inte äta. Men nu när jag tillåter mig själv att äta, så går det bara inte. Vad är det för fel?! Min kropp skriker efter mat, men jag kan inte ge den vad den vill ha!
Varför ska vägen bort från ärstörningarna vara så svår? Finns det ingen genväg ? Överallt finns bara en massa hinder. Jag vet inte om jag orkar med livet längre. Jag kan inte leva ett liv med ätstörningarna, jag ser ingen framtid med dom. Klarar inte ångesten som ständigt tynger mitt bröst. Klarar inte av hungerna som nästan får mig att svimma. Klarar inte att göra alla besvikna, vill inte ha någons blick över axeln för att se så att jag äter upp all mat.
Det var så enkelt att hitta hit, men hur gör man för att komma bort ?
I vanliga fall får jag verkligen kämpa mot maten; för att inte äta. Men nu när jag tillåter mig själv att äta, så går det bara inte. Vad är det för fel?! Min kropp skriker efter mat, men jag kan inte ge den vad den vill ha!
Varför ska vägen bort från ärstörningarna vara så svår? Finns det ingen genväg ? Överallt finns bara en massa hinder. Jag vet inte om jag orkar med livet längre. Jag kan inte leva ett liv med ätstörningarna, jag ser ingen framtid med dom. Klarar inte ångesten som ständigt tynger mitt bröst. Klarar inte av hungerna som nästan får mig att svimma. Klarar inte att göra alla besvikna, vill inte ha någons blick över axeln för att se så att jag äter upp all mat.
Det var så enkelt att hitta hit, men hur gör man för att komma bort ?
Kommentarer
Trackback
