BeautifulOutside

Känns som att jag är två helt olika personer. Ena sekunden är jag helt inne på att fortsätta det här, att försöka uppnå den perfekta kroppen. Men en stund efter känner jag för att bara ge upp och försöka lära mig att älska min tjocka kropp. Även om jag vet att det aldrig kommer att gå..

Jag känner mig som en anorektiker i en tjock människas kropp. Hur är det möjligt!? Jag vet att jag är tjock, även om folk försöker att intala mig att jag inte är det. Men dom har inte sett min kropp utan kläder som täcker allt äckligt fett.

Jag ska inte ge upp!

Jag vill bara bli smal, vill vara lycklig.

Är det för mycket begärt ?