BeautifulOutside

Dom bra perioderna känns bättre nu, förut var dom bästa inte ens bra. Men dom värsta är samtidigt mycket värre. Ena stunden är jag långt upp, iaf längre upp än förut. Och ibland är jag så långt ner man nästan kan komma. Varför kan jag inte bara finnas någonstans i mitten ? Allt skulle vara så mycket lättare då.

Det känns som att dagarna bara går av sig självt, som att jag inte är närvarande i mitt eget liv. Jag kliver upp, går till skolan, kommer hem och går och lägger mig. Vet inte vad jag ska göra, vet ingenting längre..